Ja, jag håller fullständigt med er… som känner min mamma IRL, att hon faktiskt kan vara min förebild.
Min mamma är en stark, kylig och självständig kvinna som har en otroligt stark stolthet och sväljer sin stolthet väldigt SÄLLAN! ”Som jag, tittar mig omkring, oskyldigt. ;)”
Mamma med barnbarnet Tilda. Fotograf: SarajHon har fött fyra barn, hon har varit tillsammans med sin livskamrat (min pappa, så klart, vem annars?) i cirka 35 år nu till sommaren. Hon kämpar alltid och uppfostrar oss, alla barnen, att vi skulle bli bra medborgare för samhället och dra vårt strå till stacken.
Hon förlorade sin pappa när hon var i de äldre tonåren och har genomgått några livskriser men red ur stormen, smidigt. Hon uppfostrade mig till en väldigt mycket självständig människa idag, som ni säkert märker när ni lär känna mig.
Men… ändå vill jag inte bli som min mamma, nej. Jag vill inte bli lärare som mamma nu är idag. Jag vill inte vara en sådan mamma som min mamma, hon fixar ALLT hemma och dessutom jobbar hon heltid. Hon är en konstnärsjäl, hon älskar att skapa med händerna. Men att vara hemmafru och jobba på heltid, har hon försummat det med hantverket nu under väldigt lång tid. Hon gillar inte det, ser jag. ;)
Jag och hon har lite olika syn på hur man ska uppfostra sina barn. Jag menar inte att hon har gjort fel nej nej men… i den här situationen är det annorlunda pga. jag med min dövhet och hon hörande, då blev det mycket missförstånd under barndomen samt ”min subkultur” som jag tog med hem till mamma och det blev stökigt och bråkigt hemma under en period.
Men, ja, hon är en inspiration för mig, ja, självklart. Men inte mer än så.
Jag är ändå stolt över min mamma för att hon följer sitt hjärta och är uppriktig, rak på sak. Hon jobbar t.o.m. på Manillaskolan för att inte behöva glömma bort teckenspråket nu när jag inte bor hemma hos dem länge.
Jaja, det räcker, så. =)
Tack mamma att du gjorde mig till mig idag.
Hon förlorade sin pappa när hon var i de äldre tonåren och har genomgått några livskriser men red ur stormen, smidigt. Hon uppfostrade mig till en väldigt mycket självständig människa idag, som ni säkert märker när ni lär känna mig.
Men… ändå vill jag inte bli som min mamma, nej. Jag vill inte bli lärare som mamma nu är idag. Jag vill inte vara en sådan mamma som min mamma, hon fixar ALLT hemma och dessutom jobbar hon heltid. Hon är en konstnärsjäl, hon älskar att skapa med händerna. Men att vara hemmafru och jobba på heltid, har hon försummat det med hantverket nu under väldigt lång tid. Hon gillar inte det, ser jag. ;)
Jag och hon har lite olika syn på hur man ska uppfostra sina barn. Jag menar inte att hon har gjort fel nej nej men… i den här situationen är det annorlunda pga. jag med min dövhet och hon hörande, då blev det mycket missförstånd under barndomen samt ”min subkultur” som jag tog med hem till mamma och det blev stökigt och bråkigt hemma under en period.
Men, ja, hon är en inspiration för mig, ja, självklart. Men inte mer än så.
Jag är ändå stolt över min mamma för att hon följer sitt hjärta och är uppriktig, rak på sak. Hon jobbar t.o.m. på Manillaskolan för att inte behöva glömma bort teckenspråket nu när jag inte bor hemma hos dem länge.
Jaja, det räcker, så. =)
Tack mamma att du gjorde mig till mig idag.
6 kommentarer:
jag diggar också min kära mamma! Hon är bara för GO! Visst är det skönt att ha en så mysig mamma som vi har varsin av!
Kramis Camilla
Camilla -
Javisst, det är skönt att ha en sådan mamma men ibland känns det bara för mycket. :D Min mamma är väldigt grym på att rabbla fram massor av hårda ord, direkt när vi träffas, OM hon är på det där humöret. Och hon gjorde det idag. Puhu! DÅ ville jag bara kasta av henne men bet ihop. Tills hon insåg att jag faktiskt har redan planerat för några saker, när hon inte trodde att jag gjorde det. :D nåväl. Alla människor är olika, helt enkelt. Ha det bra så hörs vi snart! massor med kramar!
Vilken go morsa du har. Har sett henne live några ggr på Manillaskolan då jag var där på praktik med en klass. Väldigt händig är hon..
norrlandssussi -
=) vet det. Hon kan göra allt om hon bara vill det. T.o.m. när hon var höggravid med yngsta barnet (det föddes i aug.), så gick hon runt med magen högt och målade, pysslade runt i trädgården, fixade saker runt på landet. Det hindrade henne inte alls från att göra de sakerna. :D Bara magen som fick sig lite smällar då och då pga den inte fattar att den verkligen var stor. :D
(Lika mycket envis som jag...)
Jösses, säger jag bara!
norrlandssussi -
vet det.. Jämfört med mig, tror jag nog att jag kommer att ligga hemma och göra ingeting. Orkar ingeting liksom. :D Nej då, man vet ju ingeting. Vi får se om den där dagen kommer!
Skicka en kommentar