Ja, äntligen är jag tillbaka i cyberrymden efter jag har varit MAX off sen i tisdags, alltså den 21 februari. Jag kände på mig att det var något som inte stämde. På onsdagsmorgonen kände jag mig jättevarm och otroligt seg i kroppen, så tänkte jag "åh nej, inte influensa nu!". Meddelade till jobbet och somnade om, sen har jag bara sovit, sovit, sovit bort hela dagen. 
När jag vaknade igen, då var det någon gång vid 18-tiden och jag tänkte öh? Vad är det för fel på mig nu? Jag steg upp, fortfarande väldigt matt och började känna av illamåendet. Då tänkte jag, det kan vara hungern som påverkar det pga jag sov bort hela dagen. Så åt jag lite. Men... Det kändes direkt i magsäcken, att det INTE stämde alls. Det kändes mest som förstoppning, jag bara öh? Vadå nu?!? Sen gick det bara utanför, jag bara blev tröttare och tröttare och buksmärtorna bara blev värre och värre. Jag sov genom torsdagen och fredagen.
Alltså har jag sovit genom tre dagar. Onsdagsnatten fick jag springa till toaletten fyra ggr och kräktes. Sen sov jag med hög feber, sen steg jag upp och gick på wc och gjorde mina naturbehov. Sen tillbaka till sängen och somna om, kalla fötter medan resten av kroppen var så het. Men ändå frös jag. Vaknade till när det smärtade till i buken. Det var jättejobbigt men jag var totalt orkelös och orkade inget alls. Jag svarade aldrig på mobilen eller mailen eller msn. Jag orkade inte. Igår tänkte jag, vad fan! Vad är det för fel? Tvingade mig själv att stiga upp och klä på mig, men jösses... Låååångsam för att det gjorde SÅ ont i buken. Fixade kattmat till mina katter och började gå till St Görans akut som ligger på samma gata där jag bor. Det tog verkligen tid att gå dit, var tvungen att ta småa steg för att det inte skulle göra ont i buken. Sen in på akuten och bad om att träffa en läkare men nähä, först fick jag träffa en sjuksköterska som skulle utfråga mig. Okok.. jag bara ORKA! Men jaja.. Hon tog temp på mig och det var på 38,8, sen fick jag svara på några frågor. Hon ansåg absolut att jag skulle in på akuten för att bli undersökt, vad som var fel på mig.- Ja! Det VAR det som jag ville, tänkte jag.
Sen fick jag vänta i ett undersökningsrum och vänta på tolken och läkaren. Under tiden fick jag lämna blodprov. Läkaren kom och han var jättesnäll och trevlig. Jag berättade vad som var fel och var det gjorde ont med mera. Sen petade han på min mage och vad djävulskt gjorde det ONT när han tryckte på min mage även om jag har väldigt mycket bukfett som kunde dämpa fallet men nähä...!Han berättade då att mitt blodprov har väldigt hög infektionnivå, alltså CRP 176. Så ville han skicka mig till datortomografi för att kolla genom min mage. Okok, fick vänta ytterligt i en timme till. 
Då fick jag en s.k. kanyl in i det västra armvecken för att de vid datoromografin ska kunna fylla kontrastmedel direkt in i blodet.Det läskiga med datortomografin var inte själva röntgen utom känslan av kontrastmedel i kroppen. Fyfan säger jag bara... Nåväl, färdig där och tillbaka till läkaren och vänta på svaren från datortomografin, ytterligt en timme till. Läkaren kom in i undersökningsrummet och han har svaret på varför jag har ont i magen. Jag bara ja? Jag tänkte hela tiden att det måste vara någon vanlig maginfektion.-Du har appendicit, s.k. blindtarminflammation.
Jag bara gapade och småskrattade, blev ju chockad, jag!-Du måste inskrivas direkt NU på sjukhuset ikväll och opereras ikväll, det betyder att du måste stanna kvar på sjukhuset över natten.
Jag bara tänkte, min familj åkte ju till fjällen i MORSE!! Ja, mina föräldrar och de yngste syskonen plus min syster med sin familj. Det innebar att jag var "ensam" i Stockholm. Min moster har ju flyttat till Västerås. Ironiskt gjort av ödet, tänkte jag bara gällande familjen åkte iväg till fjällen. Okok, så kunde jag inte göra något mer åt det utan bara lyda läkaren.
Så fick jag flyttas till en avdelning, nästan längst upp i huset, på våning 7. Avdelningen hette 36. Där fick jag dropp och bytte kläder till sjukhuskläder som var så fula och osexiga.
Tur var att jag inte har ätit på flera dagar innan, så kunde jag komma in på operation "direkt", så slapp jag vänta i typ 12 timmar till.
Klockan 18 åkte jag ner till operation-avdelningen och allt bara flöt på, operation-sjuksköterskorna var jättesnälla och trevliga och tog det varsamt med mig. Det läskiga i operationssalen var att jag inte ens hann fatta att jag har somnat och uppvaknat efter operationen!-Öh? Ja, jag är vid medvetet och visade tummen upp eller jakade med handen och trodde att jag skulle somna. Nähä? Jag var redan i uppvakningssalen och var hög av syre, smärtstillande och max groggy.
Tillbaka till avdelning 36 och jag bara sov, sov men jösses, vilka smärtor i buken! Vaknade flera ggr och bad om smärtstillande. Morfinen blev min bästis den där natten.
Vaknade vid fem-tiden och det var mörkt ute. På något sätt kändes det mycket mycket bättre i kroppen, att jag nu kunde orka mer efter de har tagit bort blindtarmen. Sen var det bara sova om, vakna om för att kunna ÄTA för första gången sen i tisdags!!! Vilket lyckorus! Sen kom läkaren till mig och kollade med mig samt frågade mig hur operationen har gått med mera. Allt bara verkade vara bra, så utskrev han mig. Hurra, äntligen får jag komma hem! Även om det bara var ett dygn jag var inte hemma. :D Nu vet ni varför jag var off i flera dagar nu... =) och varför jag skrev om det här, självklart för att kunna skära bort ryktena, helt enkelt.Ironiska grejjor under sjukhusvistelsen.
- En snygg manlig sjuksköterska fick jag träffa... Men fan! Han har samma namn som mitt ex! Bullshit på honom!
- Avdelning 36... TUR att jag inte hamnade på avdelning 35, då förbannat! De som känner mig IRL vet vad jag snackar om.
- Trosan som jag använde, kolla vad märket heter....
Flera bilder under min sjukhusvistelse. Vissa bilder kan vara äckliga, så akta er, särskilt Bitchen. Se till att inte svimma framför datorn, ensam. Ok? =)
Ty tre smärtsamma hål i buken som
När jag vaknade igen, då var det någon gång vid 18-tiden och jag tänkte öh? Vad är det för fel på mig nu? Jag steg upp, fortfarande väldigt matt och började känna av illamåendet. Då tänkte jag, det kan vara hungern som påverkar det pga jag sov bort hela dagen. Så åt jag lite. Men... Det kändes direkt i magsäcken, att det INTE stämde alls. Det kändes mest som förstoppning, jag bara öh? Vadå nu?!? Sen gick det bara utanför, jag bara blev tröttare och tröttare och buksmärtorna bara blev värre och värre. Jag sov genom torsdagen och fredagen.
Då fick jag en s.k. kanyl in i det västra armvecken för att de vid datoromografin ska kunna fylla kontrastmedel direkt in i blodet.
Så fick jag flyttas till en avdelning, nästan längst upp i huset, på våning 7. Avdelningen hette 36. Där fick jag dropp och bytte kläder till sjukhuskläder som var så fula och osexiga. 
Vaknade vid fem-tiden och det var mörkt ute. På något sätt kändes det mycket mycket bättre i kroppen, att jag nu kunde orka mer efter de har tagit bort blindtarmen. Sen var det bara sova om, vakna om för att kunna ÄTA för första gången sen i tisdags!!! Vilket lyckorus! Sen kom läkaren till mig och kollade med mig samt frågade mig hur operationen har gått med mera. Allt bara verkade vara bra, så utskrev han mig. Hurra, äntligen får jag komma hem! Även om det bara var ett dygn jag var inte hemma. :D Nu vet ni varför jag var off i flera dagar nu... =) och varför jag skrev om det här, självklart för att kunna skära bort ryktena, helt enkelt.
Nu sitter vi på tåget hemåt och jag uppdaterar bloggen med några bilder från idag. =)
På sistone har det hänt flera saker... som är både bravo och blä.
Över mig när jag diskar eller lagar mat. Hon njuter av det. Hon nästan flyger upp till kökskåpen så fort när jag börjar fixa något vid kökbänken. Lustigkurre, Ru är, faktiskt.
Jag har en s.k. besöklogg, där programmet noterar varifrån man surfar.
Edit: Lite lustigt för att jag har haft nästan liknande frisyr för snart ett år sen. Men skillnaden är att jag har längre hår nu.
