Ego-bilder i hissen

och min nuvarande frisyr samt hårfärg.
En besökare är nyfiken på min hårfärg därför ego-bilder. ;)

Nu på torsdag är det dags för klippning hos min frisör i Örebro.
Bara klippning den här gången även jag vill färga håret också
men får vänta till nästa gång istället.
Sen tänker jag ta en låååånglunch på min favoritcafé Brogrens och inväntar
till en viss tidpunkt som är spännande att se om det verkligen blir av med det!
Det återstår att se!

Granskning av Kina

Kom till hallen FÖR tidigt. Så sitter jag här och läser genom reseguiden Kina och försöker hitta spännande platser att resa runt i Kina. Men nu har jag fått vetat en sak som gör mig tveksam och funderar seriöst på att backa ur VM Basket och åka dit privat istället med en vän.
Det är inte kul just nu gällande VM... Men ja jagkänner efter med mitt hjärta och det säger bara nej nej nej hela tiden. Så är det bara att acceptera det här faktumet och inte följa med till Kina.
Jättetrist faktiskt men ja... Jag har varit jättedålig på att lyssna på mitt hjärta på sistone, så nu vill jag inte försumera henne igen enbart för att få åka till Kina. Jag vill finna glädje med resor, att spela basket för min egen skull.

Så... hjärtat säger nej, också vibbarna. Så följer jag dessa...

Ofattbart

att det blev som jag aldrig skulle våga tro på!
Tack för den möjligheten som jag gav dig och
du fixade det grymt bra!

ps. ja, det är min riktiga ögafärg om ni nu undrar det. Iskallhavblåa som en gammal flirt sa till mig. Ja, det kan vara anledningen till att inga vågar stöta sig på mig nu för tiden för att jag är för kylig?! :D ds.

På Bosön

På IT-träff med de andra idrottförbunden. Trevligt men väldigt mycket korvstoppning som alltid. ;) Jag såg Djurgårdens A-lag, herrfotboll nyss här på Bosön.

Jäklar att jag inte är modig att gå till dom och fråga dom om de vill bli fotograferade med mig. :-D

Det här vill jag kunna göra en dag...

att göra skorpion-övningarna.

Det finns med i ashtanga yoga men att göra skorpion-övningarna lär ta flera år innan jag lyckas nå dit.
Men det är ju ett jättebra mål och jag tror säkert att jag kommer att se emot det väldigt mycket att gå till yogan med ett stort leende på munnen oavsett vilken tid och så vidare på dygnet.

Att yogan ger mig andrum i mitt stressiga liv, fullt med kaos och press, krav av samhället på mig.
Att ge mig tid för mig själv, att få lyssna på min kropp, att låta den må bra igen, att få den känna sig stark igen.



Att jag ska kunna vara mig själv, vara vänlig mot min familj, mina vänner och människor som står mig nära i min omgivning. Att de får se en glad och harmoniskt Saraj som är sig själv med sina både positiva och negativa egenskaper.

Åh! Jag längtar dit redan! :D

Frukost

Smakar alltid gott efter ett träningspass på morgonen. ;) idag tränade jag för första gången för år 2007! Haha! Det kändes ok men stelt och väldigt dåligt kondition.
Men äh med tiden blir det alltid bättre och bättre.
Nu ska jag äta upp frukosten och njuta av det!

Ha en bra dag!

Beslutat blev....

Ja och Nej! ;)

Efter jag har pratat runt med vänner, diskuterat, funderat, känna efter med mera, gällande mitt beslut för VM Basket i Kina nu i sommar.

Nu vet jag varför jag tvekar inför VM Basket. Det på grund av att det verkligen är ett stort mål.
Man kan inte ta steget direkt till VM liksom när jag inte hade haft möjlighet att träna...
Utan jag måste först börja träna för min egen skull och ser efter, samt känna efter om det verkligen känns bra.
Också hitta passande träningsformer för mig. Ja, det är ju mycket som först måste "lösas upp" först innan jag kan ta ställning till VM Basket.
Därför känns VM Basket liite väldigt STOR för mig.
Som gjorde mig osäker.

Men däremot OM jag fortfarande spelar basket med mera, då skulle jag säga ja, direkt på ögonblicket. Aldrig skulle jag aldrig tveka inför det här med VM Basket.

Med andra ord, lämnar jag dörren öppen OM jag känner mig tillräckligt bra och klarar av kraven som finns i landslaget samt VM Basket nu när jag ska börja träna.

Bakgrundshistorian här.

Snöstorm i Närke

Bara två hundra meter till tåget! Helt sjukt!

Urk för ovädert.

Jag hoppas bara att jag hinner med sista tåget från örebro tillbaka till stockholm ikväll.

Snön Per på besök

I västerås nu. Det lär bli jättelångt nu till örebro. ;)

Ska jag? Eller?

Jaha... Nu är det bara ett och halvt dygn kvar tills jag måste definiera mitt besked för att lämna till Svensk Dövbasket. Att ta plats i landslaget igen och slåss om en plats till VM-basket i Guangzhou, Kina, som ska pågås nu i sommar, mellan 22-30 juni. Man planerar att åka dit den 16 juni och åker hem den 1 juli, totalt tre veckor.

Jag har alltid sagt att jag skulle avsluta min basketkarriär i Borlänge KFUM eller om jag någonsin flyttar tillbaka till Stockholm. Men när mitt ex gjorde slut med mig när vi bodde i Borlänge, blev allt bara fel. Så drog jag till Örebro för att fortsätta spela basket där. (Jag bodde där veckovist redan pga ett projektjobb.) Stannade där i cirka tre år, sen fick jag jobb i Stockholm. Så i början försökte jag jobba veckovist i Stockholm och kom hem till Örebro. Men i längden gick det inte, så slutade jag träna basket någon gång i febuari 2006. Sen har jag flyttat in i min lägenhet i Stockholm också, så kändes det liksom... noll motivation att söka någon basketklubb och börja träna igen. Så har det liksom runnit ut i sanden, helt automatiskt... Plus att jag faktiskt har rätt gällande att sluta med basket, automatiskt, när jag flyttade tillbaka till Stockholm.

Men nu... VM-basket i Kina i sommar... OM jag säger ja till landslaget, så innebär det att jag måste börja träna seriöst igen... Också en annan sak som är ett stort problem för mig. Alltså min vikt. Jag är rejält överviktig men det syns inte på bilderna, jag vet det. ;) Men jag ÄR det, ja! Jag vill inte utsätta mina knän och ryggen för belastningen pga övervikten.
Alltså om jag ska börja träna igen, då kommer jag att tänka på mycket och MÅNGA saker på en gång... Att leva tråkigt, jaga efter onyttigt fett för att döda dem, undvika sötfällor, sova ordentligen, dricka inget alkhol alls med mera. Ja.. mycket att tänka på.... Orkar jag? Klarar jag av det? Kommer jag att bli duktig igen i basket? Blir jag jättestark igen? Bättre flås?
Klarar jag av att spela basket, intensivt, VARJE dag där bort i Kina utan att bli skadad eller utsliten i kroppen, lederna, senorna, musklarna...?

Helt enkelt, klarar jag av att åka till Kina som basketspelare, lagkamrat, kompis, människan Sara...?
Vi får se om (snart) ett dygn....

En morgon av många morgnar

Min lya till salu!

Wooaaaaoooooaaa!

Surfa HÄR om ni är nyfikna på min gamla lya som är till salu.
Alltså pratar jag om Örebro-lyan. ;)

På ett ungefär

har jag gjort om vardagsrummet. Nu en bättre bild.
Fullt fart på jobbet just nu och Deaflympic närmar sig väldigt snabbt som gör att jag inte har riktigt tid eller ork att hotja till i bloggen.

En sak som berkymmar mig ganska mycket och jag måste bestämma mig den 20 januari.
Att säga ja eller nej till ett landslagsuppdrag i Kina mellan 22 och 30 juni.
Då ska det pågå VM för basket där.
20 länder har anmält sig(!) men några länder står i kö för att få komma in i VM på grund av att det är max 16 länder som får vara med i VM. Men jaja, nog om antal länder med mera. Det är max ointresserade, det är mer intresserade om jag har motivation att göra comeback, offra tid, träna upp mig att bli bra till VM i sommar.
Om jag ska vara uppriktig, så vet jag ingeting alls... Än...

En del av det nya

Sitter just nu på tåget, det innebär att jag är maktlös gällande layouten i det här inlägget.
Känner både upp och ner. Hur kan det komma sig att det funkar så?
När det låter ologiskt.. Men ja väldigt mycket i världen är också ologiskt. Så är det bara att strunta i det och köra mitt race vidare.



Nu har jag lämnat nycklarna till märklaren via bostadsrättsföreningens ordförande. Hoppas att hon blir nöjd med lyan.
Ikväll blir det ett stort beslut för mig att ta... Och det känns inte bra... Alltså för de andra medan det känns mer skönt för mig. Jaja vi får se.

Edit; Passar på att ändra lite i texten så blir det lättare att läsa.

Gloria istället för horn

Liksom en ängel nu är jag.
Skimmligt ljus ovanför mig.
Liksom mitt hjärta följer jag.
Att känna nöjd mig.
Inte lyssna på mina rötter, entydig.

Gå egna spår, steg, trampa
Inte lyssna på mamma och pappa
ty bården, ack ful.
Bort bort med gul
som färgen hemskt!

Lätt som fjäder
att lyssna sitt hjärta
slippa vandra tunga steg i tjäder
inte känna sig som en ärta hellre.


Urk! hopplöst svårt med rim, hellre photoshoppa, jag.
Nu skrutta bort och dimma av shoppa, tag.

(Aldrig mer rim! Jag måste vara världens sämsta rimmare!!!)

Bakgrundhistorien här.

Signparty in Stockholm!

Välkommen!

Fyra söta tjejer fixar ett party den 24 mars i Stockholm!

De ordnar olika saker bland annat, Signmark från Finland som är en teckenspråklig rappare och rappar på teckenspråk med bakgrundröster.
Det innebär att både döva och hörande kan lyssna på Signmark.
Ingen blir utanför.
Kalaspuff hur som helst! ;)

Boka 24 mars om ni är nyfikna på Signmark eller vill "lyssna med ögonen eller öronen" på Signmark eller kolla in eller helt enkelt, partya loss med era vänner!

Mer information finns på den här hemsidan.

Enjoy oneself! Peace!

Något för era barn?

Kom förbi låssmeden för att fixa en ny 9 tillhållarlås-nyckel pga jag måste ha tre par när jag överlämnar lägenheten till nästa ägare.

Medan jag väntade på min nyckel, så upptäckte jag de här roliga nycklarna med tryck i. Jag tänkte att det skulle vara kul för barnen att ha sådana nycklar, då vill man inte tappa bort dem. Man kan också ha dem för att kunna sära på olika lås genom att bara titta på motiven på nycklen. ;)
Bli inte förvånade om jag en dag äger några sådana nycklar! :D

Tjuvstart = semla

Mysiga AY kom på besök hos mig igår förmiddag och fick se min halvfärdiga lägenhet. Först av allt fick hon väcka mig för att jag bara somnade i soffan pga jag bara målade, fixade saker med mera hela tiden. (+ nattstid.. :D)
Hon var lite mer positiv än min mamma iallafall gällande lägenheten. ;)

Sen gick vi till mitt favoritcafe, Fröken Brogrens, och åt en lunch där och babblade om allt. Så blev vi också sugna på något sött och såg de underbara semlorna i hyllan. Då valde vi dem direkt och N J Ö T av semlan!
Egentligen brukar jag inte köpa semlor men... hos Fröken Brogrens gör jag ett undantag. :P

Natt + Sara = nattmänniska

Jag insåg för ett par dagar sen, att jag faktiskt jobbar bättre på nätter än på dagar. Konstigt va?
Även om jag försöker fixa saker m.m. så blir det bara så att MER saker blir fixade på nätterna.
Jag måste vara en konstig typ... =)

Nej nu ska jag bara slänga upp en bild till och fortsätta med målandet av vardagsrummet! Bara två och halv väggar kvar! BRÖK!

***CENSUR***

TITTA INTE alls om ni är väldigt känsliga mot stök och max nada ordning!
TITTA inte om ni får ångest när ni får syn på ett slarvigt rum!
Titta inte om ni avskyr slarv.
Bara blunda och scrolla ner samtidigt räkna till fem, så har bilderna kommit förbi era ögon.
Bra va?


Annars kan ni alltid känna efter hur det är slarvigt i rummen med fingrarna på skärmen. ;)
Se bara till att ni är jordade, så kommer ni klara er bra!

Snart får ni se skillanderna!
Den som väntar på något gott!

Hondävjulen tittade fram!

Ma och pa var här isöndags och hjälpte mig med vardagsrummet.
Utan dem skulle en evighet ännu till, finna sig hos mig. Blä! Sant!
Vi var tre personer som målade runt i vardagsrummet. Vi blev färdiga efter ca 3,5 timmar. Tänk er, om de inte var här... 3x3,5 timmar = 10,5 timmar!! ORKA!

Iaf tyckte ma att bården skulle vara kvar, annars skulle det ta för lång tid att ta bort den, sa hon. Jag nada lust att sitta ner och diskutera med henne. Så målade vi runt i vardagsrummet med bården kvar. Men när de har åkt iväg, kom hornen i pannan fram och bestämde mig att måla över bården ÄNDÅ! Även om det blir ett par timmars extra jobb för mig, men vadå!?

Gud, vad snyggt och stilrent det ser ut nu efter jag har målat över bården. Nu är det snart dags för latte att göra inträde i vardagsrummet! :P
Oooolidigt spännande,va? ;)

Google hittade mig...

Hmmm... Jag brukar få daglig rapport från sunset.se/tjanster, där får jag se alla IP-adresserna som har varit hos mig. T.o.m. jag kan se var de surfade ifrån, t.ex. via Jennyk eller AY om jag har lämnat kommentar på deras blogg. Då kan jag se att de har varit hos Jennyk eller AY och surfade vidare hit. =) Vissa IP-numren surfade direkt hit, så undrar jag om jag är deras bokmärke hemma hos dem? ;)

Men jaja, nog om det. Nu idag för första gången såg jag två stycken annorlunda adresser och jag tänkte öh, från google.se???
Så kollade jag upp det och of*n, någon har sökt något på google.se och jag finns med i deras google.se... :D
Big Google ser överallt och allt och alla! :P

Knäpp av all mönster

Hittade ett roligt videoklipp på moderskeppet.se men trist att jag är döv, så kunde jag inte höra vad Mattias sade i videoklippet.
Men iallafall fick jag en ide att skämta med en kompis med bilden som jag photoshoppade med.

När jag har köpt Åhlens-tapetet och berättade det för kompisen, så frågade denne hur den såg ut? Jag visade en bild på tapeten via Åhlens's hemsida.
Dennes rekation var "Uh, mycket oro i tapeten!"




Därav bilden. Men det var svårt! Mycket tålamod när jag inte kan höra något alls vad Mattias säger i sitt videoklipp. :D
Plus jag måste tänka på att det var första gången för mig att göra en sådan bild.
Därav några skönhetsmissar där och där i bilden. :P

Ett matteproblem.

Ja, matteproblemet ser ut så här;


20070106


176 sidvisningar.
91 unika besökare.
2 kommenterar.
1 kom förbi i Hälsningsboken.



Problemet är folks blyghet, hur ska jag få bättre balans mellan 91 och 2? Har ni något tips?

Händiga Saraj

Behöver inte skriva så mycket eller hur? :)
Resultat = Max stel och ONT i ryggen, skärsår i fingrarna och ögonen snart i kors men jag är väldigt nöjd med tapetseringen i arbetsrummet och hallen. Golvet bara drog iväg åt h*e.... Får fundera ut en snabblösning för golvproblemet snarast.

Något tips?

Offtopic, text och bild.

Efteråt när jag har skrivit TRE lååånga inlägg om kvinnliga förebilder, har jag funderat hela natten. Alltså känner jag mig nöjd och tillfredställd när jag har skrivit så mycket? Om jag ska vara uppriktig, så känns det inte så kul pga mitt syfte med den här bloggen bara blir fel.
För det andra, det är inte min grej att forumlera mig i text. Jag uttrycker mig hellre i bild med korta meningar. Jag är inte lika duktig som en del som kan skriva på ett underbart och lättsamt sätt, att få mig bli fångad av deras texter. Att bara sjunka ner bland alla bokstäver, ord, meningar och njuta av världen inom mig.
Då har dom lyckats fångat mig i deras värld!

Men den HÄR bloggen, MIN, vill jag faktiskt berätta i bilder, visa upp mina ögonblick, visuellt.
Så vill jag dra ett streck för sådana djupsinnliga inlägg som t.ex. kvinnliga förebilder med mera. Det tar så mycket tid och kraft av mig. Jag har inte lust, för att jag hellre vill gå ut och få utlopp för min kreativitet. Men IRL, gärna diskutera! Hellre uttrycka mig i teckenspråk.
Men däremot när jag får min hemsida tillbaka, då kan det hända att jag KANSKE istället skriver där eller videoinslag på teckenspråk? Vi får se.

Men här blir det bara ännu flera bilder ur mitt liv, ögonblick som kommer förbi, fångad på bild eller icke. Det återstår att se!

Faktaruta: Bilden är tagen av mig själv, s.k. självportorätt, sommaren-06.

Mina kvinnliga förebilder

Jag fick en utmaning av Askungen;
”Utmanar dig med en beskrivning på dina kvinnor som förebilder, beskriv varför är det de du diggar som dina förebilder, på vilka sätt och hur kom det sig till att de blivit dina förebilder, och definiera och beskriv i en jämförelse till de kvinnorna du tycker om och de sämsta kvinnorna du tycker om och varför?”

Puhu! Det blev 3(!) inlägg om det! :D Jag vet ju att det inte är så kul att bara läsa, scrolla längre och längre hela tiden. Då man blir väldigt trött. Därför gjorde jag så här, att dela upp i tre inlägg. Hoppas att det känns lätt och bra för er att läsa genom mina inlägg nu?

Mina kvinnliga förebilder (det här inlägget.(;)
Min mamma som förebild?
De sämsta kvinnliga förebilderna

Människan i alla tider har alltid haft mindre eller större behov av förebilder.
Därför tror jag att förebilder öppnar väg för nya idoler och förebilder som kommer in i världen. Om man vill lyckas i livet, då brukar det vara lätt att hitta någon förebild som HAR varit i samma sits och lyckats nå sina mål. Då kan man känna sig igen i spåren, vad förebilden har gjort för framsteg och misstag, då får man möjligheten att bygga upp vägar för att nå sina egna mål. Vilken förebild som just du har beror på vilket mål du vill uppnå, i regel har förebilden en koppling till målet, brukar det vara så.

Så om jag ska vara uppriktig, så har jag aldrig haft någon idol eller förebild på riktigt när jag var liten för att jag inte kunde känna mig igen i idolerna. Jag bara hängde med de andra kompisarna/min lillsyster som är hörande och lyssnade på musik. När jag var yngre, brukade jag ha konst istället på väggarna. Alla sade det och ja, jag är fortfarande det idag, en tvättäkta dagdrömmare. =)
Jag vill hellre ha förebilder som jag kan få träffa, diskutera, lyssna och bli impad av deras liv, deras mål i livet och få inspirationer av dem.

Men däremot kan man självklart få inspiration av kändisarna eller de okända människorna ute på stan och ser hur de klär sig och snappar upp en del och ha det till min egen personliga stil som jag trivs bäst i. Inte mer än så. Jag vill kunna acceptera mitt yttre och trivs med mig själv. Att mitt inre och mitt yttre ska kunna känna samhörighet och trivs bra med varandra, då blir jag vacker på mitt personliga sätt. Inte mer eller mindre än de andra utan alla är vackra på sitt eget sätt.

Mina förebilder skulle i så fall vara alla kvinnor i hela världen, oavsett religion eller bakgrund, som vågar tro på sig själv och har självförtroende att säga ifrån om hon blir orättvist behandlad och har mål i livet. Att vara sig själv trots hon är mamma eller hustru eller kvinna. Att hon bara är sig själv.
Att vara uppriktig och visa respekt för sina medsystrar, hjälpa till med mera.
Att kvinnor INTE anpassar sig totalt för män för att få felaktiga bekräftelser, enbart det yttre.
Utan att kvinnor ska kunna vara sig själv, med sin personlighet, sina både dåliga och positiva egenskaper. Att bli accepterad som hon är ute i samhället, för sina föräldrar, för sina barn, för sin livskamrat, för sina medarbetare, för sina medmänniskor.

Jag plockar fram några kvinnor, bara t.ex. för att kunna förklara vad jag menar med de kvinnliga förebilderna.
Sofia Wistam, för att hon vågar tro på kärleken och vara ärlig gällande sina relationer och att man vågar bli kär igen, även om man har blivit sårad och ledsen efter jobbiga separationer. Att man har det dåligt i relationen men ger inte upp så lätt för det.
Mat-Tina, för att hon vill vara sig själv och få jobba med det hon trivs bäst med. Hon skulle ändå jobba som kock även om hon inte hamnade i tv och trivs som fisken i vattnet eller hur?
Kylie pga. hon överlevde cancern. Inte bara hon, alla i världen också som kämpade mot de hemska sjukdomarna och övervann över sin sjukdom.
Stella McCartney, för att hon har nått sitt mål att vara kläddesigner trots hon kommer från en bakgrund, där kändisskapet är vardag för henne. Hon lät inte sig hindras enbart för det utan hon ville bevisa att hon faktiskt kan och vill skapa kläder oavsett vilken bakgrund hon kommer ifrån.
Elinleticia – för att hon är, helt enkelt, sig själv och en av de mesta uppriktiga och välformulerade människor jag har träffat i mitt liv (Alltså sågs ute på nätet, har inte träffat henne IRL.)
Jennyk – för att hon ser det positiva och glädjen med livet trots hon ser sig som en ”oturfågel”. Läs hennes inlägg ”Jag, en misslyckad varelse”

Hoppas att ni, Elinleticia och Jennyk, inte har emot att jag tog med er i det här inlägget. Om ni inte vill vara med, så meddela mig.

Ja, det var mitt inlägg om de kvinnliga förebilderna.

Min mamma som förebild?

Ja, men Sarajs mamma då, tänker ni säkert nu, när ni har läst genom inlägget om mina kvinnliga förebilder. Varför ser jag inte henne som min förebild?
Ja, jag håller fullständigt med er… som känner min mamma IRL, att hon faktiskt kan vara min förebild.
Min mamma är en stark, kylig och självständig kvinna som har en otroligt stark stolthet och sväljer sin stolthet väldigt SÄLLAN! ”Som jag, tittar mig omkring, oskyldigt. ;)”

Mamma med barnbarnet Tilda. Fotograf: Saraj

Hon har fött fyra barn, hon har varit tillsammans med sin livskamrat (min pappa, så klart, vem annars?) i cirka 35 år nu till sommaren. Hon kämpar alltid och uppfostrar oss, alla barnen, att vi skulle bli bra medborgare för samhället och dra vårt strå till stacken.
Hon förlorade sin pappa när hon var i de äldre tonåren och har genomgått några livskriser men red ur stormen, smidigt. Hon uppfostrade mig till en väldigt mycket självständig människa idag, som ni säkert märker när ni lär känna mig.
Men… ändå vill jag inte bli som min mamma, nej. Jag vill inte bli lärare som mamma nu är idag. Jag vill inte vara en sådan mamma som min mamma, hon fixar ALLT hemma och dessutom jobbar hon heltid. Hon är en konstnärsjäl, hon älskar att skapa med händerna. Men att vara hemmafru och jobba på heltid, har hon försummat det med hantverket nu under väldigt lång tid. Hon gillar inte det, ser jag. ;)
Jag och hon har lite olika syn på hur man ska uppfostra sina barn. Jag menar inte att hon har gjort fel nej nej men… i den här situationen är det annorlunda pga. jag med min dövhet och hon hörande, då blev det mycket missförstånd under barndomen samt ”min subkultur” som jag tog med hem till mamma och det blev stökigt och bråkigt hemma under en period.

Men, ja, hon är en inspiration för mig, ja, självklart. Men inte mer än så.

Jag är ändå stolt över min mamma för att hon följer sitt hjärta och är uppriktig, rak på sak. Hon jobbar t.o.m. på Manillaskolan för att inte behöva glömma bort teckenspråket nu när jag inte bor hemma hos dem länge.
Jaja, det räcker, så. =)

Tack mamma att du gjorde mig till mig idag.

De sämsta kvinnliga förebilderna

Massmedierna som hysteriskar upp vad som är idealet. Jag förstår inte varför man MÅSTE vara blond, lagom lång som 170-175 cm, väldigt smal, 50-55 kg med fusk-meloner som tuttar, bete sig som att se allmänt villiga ut, bara puta och svanka Vad får man för det?

Jaja, bekräftelse säger ni, men det finns redan SÅ många sådana av den här typen ute i samhället. En dag kommer man att inte kunna skilja dem åt och blandar dem ihop.
Usch för sådana kvinnor som tror så att man får bekräftelse genom att vara så.
Man KAN alltid få bekräftelse på andra sätt än att vara blond med max överdrivna stora tuttar och putande läppar och se villig ut, anser jag.

Förebilder, jag tror tjejer som växer upp idag behöver sådana som Astrid Lindgrens tjejer i böckerna. Jag kan inte komma på en enda av dem som inte kan klara sig själv i de flesta situationer. Småtjejer som är kaxiga och kloka. Att en del är olydiga och vanartiga spelar väl ingen roll - hur man ska vara fin flicka lär sig flickorna ändå. De behöver veta att de kan ta initiativ, våga trotsa sina rädslor och agera inifrån sig själva.
Jag behöver förebilder som visar mig att vad jag tror är omöjligt faktiskt inte är det.

Om jag fick önska, skulle jag vilja att massmedierna SLUTAR med att ge felaktiga bekräftelser till osäkra tjejer som bara törstar efter bekräftelser och gör A L L T för att få det.
Att ungdomarna ska få möjligheter att lära känna sig själv och bli nöjd med sig själv, acceptera sig själv och bli STOLT över sig själv istället.

Att ge felaktiga bekräftelser gör ju att ungdomarna blir osäkra på sitt yttre och få sämre självkänsla, det ska inte vara så. Vi måste visa att alla är bra på sitt sätt och att det inte behövs att man måste ändra sitt utseende enbart för att få kunna bekräftelser från massmedierna.

Vem vill kunna se bra ut? Självklart, alla, mindre eller mer.
Men… man ska inte alls anpassa sig efter massmediernas törst. Att man måste färga sitt hår sönder för att kunna bli blond, måste spruta in rumpafett in i läpparna, att förstora sina tuttar överdrivet för att kunna få bekräftelse. Herregud, det är sjukt att kvinnor/tjejer måste känna så här. Jag vill självklart, som alla andra, känna mig fin och snygg, men jag vill göra det med en personlighet som kännetecknar mig, Saraj. Att jag är snygg på MITT sätt och att alla tar mig som jag är och ser på mig som jag är.
Alltså min personlighet gör så att jag utstrålar… Att mitt inre ska påverka mitt yttre, INTE tvärtom!

Ett citat från Firekicks blogg/inlägg.
”Iofs är det stor skillnad mot de elever jag nu undervisar. De är högpresterande tonåringar med siktet inställt på yrken som läkare, advokat, elitidrottare osv. Och jag kan säga att de har HELT andra ideal än utvikningsutseendet, och det är ju skönt. Och vad säger egentligen det....? Hur många utvikningstjejer har en hög akademisk utbildning? Är det ett ideal för lågutbildade?”

När Firekick skrev det i sin blogg, så tänkte jag och funderade. Läser runt på Internet och titta på bilderna ute på Internet, på Expressen.se och Aftonbladet.se bland annat. Ja… Jag känner och tolkar detsamma som Firekick.

Jag ser också att det där utseendet som många idag har som ideal/förebild kommer från porrindustrin, och det hemska med det är att de tror att man ska vara så för att kunna bli bekräftad av samhället, män, killar med mera! Sjukast av allt är att massmedierna och männen SVARAR på deras signaler men av ett helt annat syfte. Att utnyttja deras tröst efter bekräftelse, att ge dem ännu mer droger så kan tjejerna inte sluta med det och bara fortsätta mer och mer och gör allt bara värre. Hur kommer tjejerna att må när männen och massmedierna blivit trötta på dem? Vad kommer att hända med dem då?

De värsta förebilder är de;
kvinnorna i såporna som t.ex. Glamour, de bara söker och söker efter kärlek så förtvivlat och desperat för att kunna få bekräftelse och vara otrogna bakom varandras ryggar, ta varandras man, fästman, pojkvän, bror t.o.m. söner! ÄCKLIGT! Många ungdomar idag beter sig som det skulle lösa sig med kärlek på sådana sätt som i Glamour. Herregud säger jag bara.

B-kändistjejerna som ger fel signaler till folk som t.ex. Linda Rosing. (B-kändis är ett pejorativt uttryck som används för att beskriva kändisar som gör allt för att hålla sig kvar i rampljuset)
Linda Rosing är bara för tragisk, med sitt behov av att få bekräftelse från massmedierna. Om massmedierna inte har gett henne så mycket bekräftelse, så skulle hon inte behöva må dåligt idag.

Därför tycker jag inte om kvinnor som söker efter bekräftelse på fel sätt.

Tre nya vänner har jag hittat!

För det första vill jag presentera alla mina tre vänner.
Jag börjar med Tapio.
Han är så mjuk men härligt hård på samma gång! Han bara åker rakt uppåt eller neråt, det spelar ingen roll för honom... Han BARA gör det utan att säga ifrån och säga att han är trött och aldrig vilar, bara jag som säger ifrån för att kunna hämta ett par andetag för att kunna fortsätta. Underbart ju med en sån! Tänk dig, han gör så att det blir slätt och stilrent som underlätter mitt huvudarbete sen! Jättebra ju! :P

Så vill jag få presentera tapetskarvhyveln Tapio!
Nu tänkte ni väl snuskigt?! Det är inte mitt fel, det ni! Ni skapade det själv.. HAHA!

(När jag är på konstigt humor, brukar jag döpa saker till namn. Tittar mig omkring oskyldigt...)
Men det är nog värre med Geeken och Bitchen, kolla deras blogg. Alltså pratar jag inte om att hitta på namn till saker utom deras humor! ;)

Mina lilla sällskap när jag är ensam och vill dansa, här är dem;

Det söta lammet Andersballe med den höga hatten.
Han är så cool när han bara nickar med huvudet hela tiden med benen svängande runt sig. Han visar tungan ibland när det brakar extra till.
Ibland när han orkar, så försöker han ge sig på danshopp flera gånger i rad.
Vilket trevligt sällskap han är, faktiskt!

Det här heter Rosabäbä och hon älskar att klä ut sig i rosa plagg. Hon tycker att det är snyggt med färgen rosa. Hon blir i extas när discokulan kommer fram med sina alla glittra ljus som sprider sig överallt i gräset.
I bakgrunden finns det två kärlekkrankar som avgudar Rosabäbä men är för blyga att komma fram till Rosabäbä och dansar med henne.

Skaka loss!



Ni undrar säkert var jag har träffat dem, ja de finns med i den senaste versionen av RealPlayer.

Ha det gött, så fortsätter jag med mitt, tillsammans med Tapio, Andersballe och Rosabäbä!

En partyplinga

Och gick till A och vara lite social, prata och diskutera om nästan om allt mellan himmel och jord. =)
T.o.m. vi lekte gäster med gester, om ni tror att det är mycket lättare för oss, döva men nähä. Vi fick inte ens använda teckenspråket! Moahaha!
Sen skyndade jag upp till terassen ovanför Nöjekorgen för att kunna pröva min fotolycka och uppriktigt sagt var det svårare än vad jag trodde. Pga mycket folk stod runt mig och bara störde hela tiden, också svårt att beräkna vad som skulle komma upp i luften. Men nyttigt ändå! =) Kan ge en bild från ikväll.

Nu till en annan grej som alla säkert skrev i sina bloggar vad som har hänt under år 2006 och jag ville inte vara sämre.

Årets djur: Mina katter Ru och Tigger som kom in i mitt liv och sprider glädje och galenskap hos mig! <3
Årets postivlism: Att jag blev anställd till vidare på mitt drömjobb,alltså få jobba med idrotten på arbetstid.
Årets händelse i Dövidrott-Sverige: Axxa blev årets idrottare med funktionhinder vid Idrottgalan. EM U20 för basket i Stockholm.
Årets cafe: Fröken Brogren på Karlslundsgatan i Örebro!
Årets sjukdom: Tennisarmbågen i den högra armbågen. Äckligt ont!
Årets tråkighet: Min älskade cykel blev rånad på min bakgård!!!
Årets personliga flopp: Hårförlängningen!
Årets möbel: Soffan!
Årets skor: De bruna stölvarna! <3
Årets fotoutrustning: Kameramobilen Sony Ericson k800i, marcoobjektivet och A95.
Årets pryl: Den nya laptopen.
Årets blogg: SSS - Stockholm Street Style. ÄLSKAR den fullkomligt! Surfa dit om ni inte varit där tidigare!
Årets student: Lillbrorsan M
Årets bok: Alkemisten av Paulo Coelho
Årets parfym: Stella McCartney-parfymen.
Årets segaste evighet: Örebro-lyan!
Årets idrottupplevelse på plats: Sverige mot Chile på Råsunda innan VM i Tyskland och EM damhandboll i Hovet.
Årets lyrik: Kom Änglar av Lars Winnerbäck
Årets envishet: Jag säger bara M!!! (Obs, inte min lillbrorsa om ni tänker det.)
Årets filmer: Kung Fu Hustle, The Bufferfly Effect och Superhjältarna. (alltså de som jag har sett det här året.)
Årets Tack: Till min familj och mina vänner som står ute med mig oavsett om jag är uppåt eller neråt.

Och till sist men inte minst, Gott Nytt 2007!

Mål/funderingar med år 2007;
Resor: Slovenien, New York, Washingston D.C., Kina, Hongkong och Thailand. (Några resor kommer jag att genomföra, ja men blir det alla eller några?
Motion: Bli duktig på Ashtanga Yoga och få bättre uthållning, bli starkare.
Idrott: Kanske comeback i basket och dra mig på landslagdressen igen?
Utbildning: Gå på några fotokurser och makeup-kurser.
Inredning: Gör om min Stockholm-lya, rejält!
Fest: Inflyttningsfest hos mig och ev. 33-partyet? ;)
Stil: Hitta min personliga stil, så kan alla säga att det är Sara-typiskt eller Saras stil!
Utställning: Ska jag våga och ställa ut mina fotobilder så får allmänheten titta på?
Fotoutrustning: Fler optik och två nya kamerahus!
Avslutar: min relation med älskade Elly.
Städar bort: hjärnspöket M.
Försöker: Ta MC-kort!
Julen och nyåret 2007, utomlands, gärna Thailand! Vill någon vara resesällskap med mig? Hojta till isåfall!